Åh, vad jag har saknat mig.
En vecka utan att jag lämnat minsta tecken på överlevnad. Men jag lever och kan stå på mina ben.
Veckan som gått har varit slapp och lite lätt seg. Man kan säga att jag inte hade full fart mot helgen. Men på lördags morgonen tog den jättefart, en sväng på vinden med mamma, sen ner till mammas kontor, möta Jess utanför rådhuset, göra slut på pengar, fika, göra slut på mer pengar och sedan gå hem, flera mil typ...
Jag bytte pengar mot saker i affärerna såklart, en blus, mascara, sjal och typ världens snyggaste väska kånkade jag hem.
Idag kånkade jag hem en musmatta och ett stort doftljus med vaniljsmak. Eller ja, vaniljsmak var väl kanske att ta i. Om sanningen ska fram har jag inte smakat på det...
Nu ska jag äta våfflor med grädde och sylt.
Kramkalas.
Veckan som gått har varit slapp och lite lätt seg. Man kan säga att jag inte hade full fart mot helgen. Men på lördags morgonen tog den jättefart, en sväng på vinden med mamma, sen ner till mammas kontor, möta Jess utanför rådhuset, göra slut på pengar, fika, göra slut på mer pengar och sedan gå hem, flera mil typ...
Jag bytte pengar mot saker i affärerna såklart, en blus, mascara, sjal och typ världens snyggaste väska kånkade jag hem.
Idag kånkade jag hem en musmatta och ett stort doftljus med vaniljsmak. Eller ja, vaniljsmak var väl kanske att ta i. Om sanningen ska fram har jag inte smakat på det...
Nu ska jag äta våfflor med grädde och sylt.
Kramkalas.
Kommentarer
Trackback
