Hello Euphoria

Kvar finns två prov som väntar på att bli skrivna. Två tomma häften, som luktar lite kopiering och varmt. Inom en vecka är dom fyllda med min kladdiga "så-här-skriver-jag-på-prov-handstil", jag bygger snabbt upp en gråsmutsig och blank fläck på utsidan av min vänsterhand. För jag är vänsterhänt minsann, och den som uppfann blyertspennor missade att det inte går ihop med vänsterhänthet, eller tvärtom, vad vet jag? Mina ögonlock faller sakta, sakta neråt. Jag spärrar upp ögonen frenetiskt och läser lite högre där jag sitter i min stora mjuka säng och har högläsning om islam och kristendomen för mig själv. Jag inbillar mig att jag lär mig det bättre då.

Idag såg vi på Pocahontas, jag och min klass, det var den tecknade versionen. Där satt vi, elva nästan-vuxna och våran mentor och tittade på Disney. Det kändes lite patetiskt, nästan konstigt. Efter en timma och arton minuter tågade vi allihop ut tillsammans med "Färger i en vind" etsad innanför pannbenet. Vi har bara en vecka kvar nu, en vecka innan vi börjar bygga upp solbrännan på riktigt, innan vi börjar sommarjobba lite här och där, innan Potatisfestival och grillkvällar. Det är ju detta vi har längtat och trånat efter i ett år. Känslan förstärks av sommarvärmen men också av treornas bal i söndags. Om ett år är det min tur, då är det jag som måste tränga mig in i en klänning och spänna på mig ett par klackar. Det är ångestladdat.

Okej, en lite luddig uppdatering från världens bästa och utmattade hjärna. Vi hörs om några dagar.

Kramkalas.