Blåbärsskogen jagar mig...

Efter tre dagars skidåkning i strålande solsken, ligger jag nu här, mör som en köttbit och gäspar i takt med att ögonlocken faller ner då och då. På tre dagar ramlade jag en gång, stillastående, på platt mark.

Jag tror att den lilla bubblan som avskärmat mig från verkligheten dessutom har spruckit. Jag kom hem och ställde mig på vågen. Klev av, kände mig förfärlig, deppade lite, gick ner och tittade på Antikrundan...

Kramkalas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0